Dagen jag längtat efter…

Att ha så mycket bubblor i magen att man känner sig som en champagneflaska där korken när som helst kan flyga; har du känt så någon gång? Precis så kände jag fredags. Som jag har längtat efter den dagen, och till slut kom den. Min sista arbetsdag. Jobbprylarna är tillbakalämnade, projekten är slutrapporterade och jag är avtackad. Nu är jag ”passionär” på heltid.

Jag har skrivit väldigt lite här på sista tiden. Inte ens en nyårssammanfattning fick jag till. Anledningen är att hösten och vintern hittills känns väldigt långt ifrån den friare livsstil som gjorde att vi startade bloggen för ett drygt år sedan. Efter ca 9 månaders härlig ledighet under 2018 gick jag tillbaka till jobbet i oktober och livet kändes väldigt snabbt väldigt…vanligt och ganska ointressant igen.

Orsaken till att jag återvände till jobbet hade dock i allra högsta grad med målsättningen att bli ekonomiskt fri att göra. I och med att vi köpte ett hus i somras, en utgift vi inte budgeterat för, behövde vi toppa upp kassan något för att summan avkastning vi räknar med på årsbasis ska kännas bekväm och ha viss marginal. Rikard sa upp sig, startade eget och konsultar en period, och jag gick tillbaka till mitt jobb som jag varit tjänstledig ifrån. Dock högst temporärt. Jag sa upp mig i september men har jobbat under uppsägningstiden.

Att komma tillbaka efter att ha fått smak på livet som ledig visade sig vara svårt. Jag förväntade mig att det skulle kännas lite motigt någon vecka i början och att vardagen sen ganska snabbt skulle falla in i bekanta mönster igen. Så många gånger har jag sett kollegor försvinna iväg på föräldraledighet för att därefter helt sömlöst glida tillbaka in i rutiner och arbetsuppgifter igen, nästan som om de aldrig varit borta. Så upplevde jag det inte. Att flera kollegor slutat under tiden jag var borta och många nya tillkommit är nog en bidragande orsak. Att jag gick in och tog över projekt som jag inte varit med från start och utformat kan vara en annan. Men den absolut tyngst vägande orsaken är att jag under ledigheten mått så oförskämt bra av att äga min egen tid, styra över mina dagar och syssla med det jag för dagen känner för att göra.

Nu är jag alltså ledig igen och det känns toppen. Inga livlinor i form av tjänstledighet, utan FIRE fullt ut. Rikard kommer att fortsätta med sitt konsultuppdrag ett tag till vilket innebär att vi blir kvar i Stockholm ännu några månader. Jag ser fram emot att spendera flera timmar varje dag utomhus, i dagsljus, och få frisk luft och mycket rörelse. Jag har även kostat på mig ett gymkort. Som nybliven passionär blir det nu full fokus på träning, hälsa och välbefinnande för mig ett tag. Det känns nästan för bra för att vara sant!

Dela gärna vårt inlägg:

Föregående

Vardagsäventyr

Nästa

Spännande tider

6 kommentarer

  1. Så underbart! Stort grattis! Ja, absolut måste man prioritera hälsan så att man kan leva länge och få vara frisk och pigg och orka massor. Gymkort är en toppen investering! Jag ligger ca. 4-5 år bakom er, så för mig är det laserfokus på målgång.

    Kramen och ha det gott!

    Anneli

    • Hej Anneli!
      Tack, det känns så otroligt skönt måste jag säga 🙂 Härligt att höra att du har fokus inställt på samma möjlighet och att det inte är alltför många år kvar. Stort lycka till med planen. Hur kom du in på tanken att sluta jobba tidigt och vad tänker du ägna dig åt när du väl är i mål?
      Kram, Anna

  2. Stort Grattis!! Ett riktigt bra beslut. Jobba går alltid att göra igen om något oförutsett händer men Tiden kommer aldrig tillbaka! NJUT!

    • Tack Anton! Jag håller med dig; det går alltid att jobba mer längre fram om det skulle behövas eller om jag upptäcker att jag saknar det. Jag är legitimerad inom ett bristyrke så det är inga problem att få ett jobb om jag skulle vilja. Nu mår jag bra av att vara ledig om dagarna och i takt med att våren kommer kommer jag att njuta än mer av det 🙂

  3. Annette

    Grattis Passionären!!!
    Du känner kanske som vi gör. Hade inte kunnat göra det en dag tidigare (ekonomin) men inte heller en dag senare (livsperspektivet).
    Välkommen ut i friheten! Vi kanske ses på gymet.
    Hälsningar
    Annette L

    • Tack Annette! Nu nästan två veckor in i friheten har det blivit många sköna pass på gymmet utan stress och på tider då man inte behöver köa till maskinerna. Bara en sån sak 🙂 Och många, långa promenader, dock anpassade till underlaget för dagen. Om det är så här bra att vara passionär nu; hur ska det inte då bli när våren, värmen och ljuset kommer? Du har helt rätt; det var inte en dag för tidigt!

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén