Perspektiv på levnadskostnader

Igår kväll tittade jag på partiledarduellen trots att jag är ganska trött på hela valrörelsen och redan har röstat. Jag tänkte inte gå in i själva politiken men jag blev ganska fundersam och började tänka när de pratade med en pensionär som uppgavs vara 86 år gammal och som bodde i Norrköping. Denne pensionär samtalade med programledaren och framställdes som att hon hade det dåligt ställt och hon frågade politikerna om hur hon och andra i hennes situation skulle få det bättre.

Denna pensionär hade enligt samtalet 12 000sek/månaden i pension inklusive bostadstillägg och ca 5000 sek/mån kvar efter ”räkningarna var betalda”. Hon beskrev hur hon alltid jagade röda priser och inte hade råd med någonting och detta fick mig att börja fundera på hur hon lever eller vad hon förväntar sig? Nu framgick det inte om hon levde själv eller i en relation och det påverkar såklart en del.

Under 2016 och 2017 så levde jag och min fru på ca 12 000sek/månaden och person, vi bodde då i en villa i ett område i Stockholm som inte är bland de billigare. Vi åt bra mat och det vi ville, vi äter dock troligen billigare än många i vår situation. Vi ägde och körde en relativt ny SUV. Vi betalade för tillgång till ett fritidshus, spelade golf (som ska vara en dyr sport) samt åkte på utlandssemestrar varje år.

I år provar vi friheten, vi började året med att spendera 3 månader i Thailand och därefter har vi varit i Sverige. I Thailand åt vi nästan alltid både lunch och middag på restaurang och ibland även frukost. I Sverige har vi ätit bra och levt ett underbart liv med mycket naturupplevelser men vi har skurit bort en hel del onödig konsumtion och vi funderar på vad som adderar värde innan vi handlar. Vi har kvar vår bil. Vi lagar nästan all mat själva. Hittills har vi levt på under 10 000sek/månad och person.

Hur kan våra upplevelser skilja sig så mycket? Varför tycker denna pensionär att hon måste jaga röda priser och att hon har det så dåligt ställt medan vi tycker att vi lever väldigt bra på en mindre peng?

En annan relaterad sak är att det idag finns ca 275 000 fattigpensionärer. Visst är det tråkigt att en del äldre som har byggt upp Sverige har det dåligt ställt. John på börspodden kommenterade detta på ett ganska provocerande sätt för ett par månader sedan, han sa på ett ungefär ”dessa personer har festat upp varenda krona, varje månad under alla år”. Först häpnade jag lite men när det fick sjunka in så insåg jag att han har ju en poäng.

De som är fattigpensionärer idag har levt i en tid med väldigt stark tillväxt på i stort sett alla tillgångsslag. Om de hade sparat en liten del av sin lön och placerat denna del i fonder, aktier, fastigheter eller något annat så hade ränta på ränta effekten gjort att de var ganska förmögna idag. Det finns mig veterligen inte ett enda tillgångsslag som gått ner sedan 1940-1960 talet.

Ni som läser detta är troligen mer intresserade av ekonomi och jag hoppas verkligen att ni betalar er själva först (sätt av pengar direkt när lönen kommer, inte det som är kvar i slutet på månaden) och investerar långsiktigt. Om ni inte är så intresserade så välj en billig indexfond såsom exempelvis den globalfond som Avanza indroducerade nyligen. Är ni mer intresserade kan ni välja fler fonder och kanske komplettera med aktier.

Ränta på ränta är otroligt kraftfullt över tid och kom ihåg att det fungerar åt båda håll så unvik konsumtionslån.

Dela gärna vårt inlägg:

Föregående

Ett besök på ”Burning Van” blåste ny glöd i drömmen

Nästa

En dag i vårt fria liv på Öland

8 kommentarer

  1. Miss L

    Bra inlägg!
    Vi lever på något liknande som er med.
    Enda som kostar är plötsliga kostnader, tex tänder nu gör min del som lär bli rätt dyrt.
    Känner en del ” fattigmanspensionärer”.
    Sagt de ska hyra ut rum. Alt bli hundvakt.
    Det kan man tjäna bra på men de har ingen lust.

    • Tack för kommentaren.

      Jag glömde visst att skriva att vi spenderade mycket mer förr.

      När man läst en del om ”ekonomisk frihet” så inser man att sparkvoten gör resan kortare och vi började spendera mindre och mindre för att kunna spara mer.
      2016-2017 blev en liten slutspurt mot målet och då kunde vi minska lite på klädinköp osv.

      Att minska konsumtionen är ju även bra för klimatet och vi saknar ingenting så det känns bra.

  2. Oscar

    Vore kul om ni skriver ett inlägg hur era vardagar ser ut nu som ekonomisk frihet på Öland

  3. Andreas

    Verkligen, något är helt sjukt med det här. 5k över när räkningarna är betalda? Det är väl inte dåligt på något sätt?

    Vi behöver vända den här utvecklingen, det kan inte vara ok att som pensionär gnälla över det här om man själv inte har pensionssparat!
    Och hade hen pensionssparat hade det inte varit något att gnälla över.
    Istället blir det att gnälla och skylla på politikerna…men varken Löfven, Åkesson, invandrare eller borgare eller någon annan kan lösa det problemet med att höja eller sänka pensionerna. Gnället och det egna ansvaret blir kvar ändå. ”jobbat hela livet och har inget kvar”…argh! Så du har jobbat hela ditt liv och bara spenderat varje månad? Varför är det någon annans fel? De två bilarna, villan, resorna, tre barn som du VALDE?

    Ett av världens bästa och rikaste länder, och troligen ett av de gnälligaste.
    Tro fan att dom rikare blir rikare när dom ”fattiga” spenderar allt.

    Så nu har jag skrivit av mig 🙂

    Bra inlägg! Det här behöver diskuteras mer och gärna med lite siffror som visar hur hög sparkvot gemene man faktiskt kunde ha.

    • Andreas

      En sak till, 300kr i månaden i 45 år ger 1,1 miljoner! Och detta räknat på tiden innan ISK och 30% i skatt. Så enkelt att få lite guldkant på ålderns höst alltså?

      (https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/)

    • Tack!

      Mmmm det blir lätt känsligt när man börjar diskutera siffror på vad folk kan spara osv. Visst finns det t.ex. ensamstående föräldrar i lågbetalda jobb och liknande som har det svårt att få det att gå ihop varje månad…. men faktum är att så gott som alla kan spara, det handlar om prioriteringar kring vad man gör med pengarna.

      Det är inte helt ovanligt att folk som ”faktisk inte har råd att spara” ändå har råd att röka, köpa onyttig mat, spela Jack Vegas, köpa trisslotter eller liknande.

      Som du skriver i din andra kommentar, så kan små belopp bli ganska stora över tid. Ränta på ränta är riktigt kraftfullt på sikt, problemet för många är att de inte har tålamodet, de vill ha belöning direkt. Om man spara ett par hundralappar i månaden så blir det inte så mycket de första åren och då ”är det ingen ide”….

      Jag brukar försöka råda folk att börja smått i t.ex. en global indexfod och sedan försöka öka beloppet efter hand när det går. Vissa av de jag pratat med ”hade inte råd” men började med 200-300 i månaden, sett det göra skillnad och sparar nu ett par tusen i månaden.

      Alla har inte investeringar som intresse eller ekonimisk frihet som mål men att få undan en hygglig buffert eller ha reserver för att kunna byta jobb etc eller någon rolig resa kan också vara ett mål.

      • Andreas

        Tack för bra svar, jag håller med!

        ”Att ha råd” är verkligen varierande beroende på vem man frågar. 🙂

        Att ha råd är oftast = pengar på kontot, men i verkligheten så tar du ut pengarna från kontot istället för att investera, och det är vad som blir kostnaden. Min sambo säger exempelvis att vi har råd med pryl X för 10.000SEK för att vi just har dom pengarna på kontot, medans jag ser missad avkastning och framtida vinst som den egentliga kostnaden. Detta är ju en klassisk förklaring, men något gemene man måste inse när man frågar sig om ”vi har råd” eller inte.

        Lyckan i livet kommer inte ifrån att shoppa så att kontot visar +-0 varje månad, vore det så hade vi inte haft depressioner i detta land. Kan det vara så, hör o häpna att det finns annat? 🙂

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén