Det prekära dilemmat av att ha för många bra valmöjligheter

Rikard berättade i sitt inlägg härom dagen om att vi slagit till och köpt ett hus här på Öland. När vi för någon vecka sedan skrivit på avtalet och jag meddelade samma sak till vänner via Facebook och Instagram fick jag en hel del frågor om hur det kom sig att vi fattade detta beslut och vad som nu kommer att hända med våra resedrömmar och vårt fria liv. Som Rikard skrev är det jag som varit den mer drivande parten i beslutet, men det har långt ifrån varit ett lätt beslut att fatta. Som ekonomiskt fria har vi massor av fantastiska valmöjligheter när det kommer till hur och var vi väljer att spendera vår tid, men det är stor skillnad på att vara ekonomiskt fri och ekonomiskt oberoende. För oss finns inte alternativet att både äga en bostad OCH resa stora delar av året. Så hur kom det sig att vi valde att köpa hus?

Rikard och jag är överens om det mesta, men när det kommer till hur vi helst tillbringar vårt fria liv skiljer vi oss åt något. Rikard skulle gärna resa på heltid och känner inget större behov av att vara i Sverige annat än för tillfälliga besök hos familj och vänner. Han är nyfiken, älskar äventyr och har inga stora krav på komfort eller långsiktig planering. Hemma är där han för tillfället är. Han har i betydligt större utsträckning än jag gått in för ett minimalistiskt tänkande. Jag å andra sidan lockas inte av tanken på att helt och hållet leva på resande fot med mängden ägodelar begränsade till hur mycket som ryms i en ryggsäck. Även jag vill se världen, uppleva nya miljöer och inspireras av möten med intressanta människor, men jag vill däremellan kunna landa på en trygg plats, ett hem där jag kan koppla av och smälta intrycken från resorna. En fast punkt. Jag har även större behov av att ha familjen nära. För mig är en 50/50-fördelning idealiskt, dvs. sommarhalvåret i, eller i alla fall i närheten av, Sverige och vinterhalvåret i varmare klimat.

Men i och med att vi inte är ekonomiskt oberoende kan vi inte uppfylla alla drömmar och önskningar samtidigt. Inte än i alla fall. Om vi ska kunna fortsätta leva ett friare liv, vilket vi absolut vill, måste vi välja och under den första delen av sommaren har mycket av vår tankekraft och många diskussioner handlat just om vilken av alla fantastiska möjligheter vi som familj värderar högst. Vad som gör oss lyckligast. I slutänden kokade vi ner det till två huvudalternativ. Det ena innebar köp av en husbil som skulle fungera som vår bostad halvårsvis och kunna ta oss runt i Sverige, Norden och Europa. Under den andra halvan av året skulle vi resa runt i Asien. Onekligen ett lockande alternativ. Det andra alternativet innebar köp av ett eget hus här på Ekerum på Öland där vi trivs så bra. Då ett hus är en större investering än en husbil medför det att vi i dagsläget inte har möjlighet att kombinera det med 6 månaders resor om året. Dock kan vi troligtvis, om vi ströjobbar bara lite, fixa 3 månader om året i Asien. Inte heller ett dumt alternativ.

Definitivt ett prekärt dilemma att behöva välja mellan dessa båda mycket lockande alternativ. Ett riktigt i-landsproblem som orsakade oss en hel del vånda och långa plus- och minus-listor skapades. Båda valen gav oss härliga möjligheter, samtidigt som båda också innebar att vi valde bort något som vi gärna vill ha. Till slut föll alltså valet på husköp och enbart de kallaste månaderna på annan ort. Rikard trivs fantastiskt bra här och för honom är det långt ifrån ett dåligt alternativ, även om det som sagt var jag som var mest drivande i beslutet. Min man lever efter devicen ”happy wife, easy life” och säger sig se det som sin huvuduppgift att göra mig lycklig. Kan man ha en bättre man?

Kanske hade jag prioriterat annorlunda om jag vore 25 år yngre, men idag som 45-åring känns det som att vi valt den bästa av alla fantastiska valmöjligheter. Min förhoppning är att vårt fria liv ska bli långt och att vi, trots husköpet, ska kunna återinvestera en liten del av de utdelningar vi får. På så sätt kan vår ”pengamaskin” växa och på sikt kan möjligheterna till längre resperioder öka igen. Och inte är det väl på något sätt dåligt att kunna spendera 3 månader om året i Asien, äga ett boende och samtidigt inte vara beroende av att jobba, mer än eventuellt genom tillfälliga gig?

 

Dela gärna vårt inlägg:

Föregående

Summering av 6 månader av ”fritt liv”

Nästa

Världsarvsveckan på Öland

1 Comment

  1. Miss L

    Tack för att ni delar med er. Det blir säkert jättebra med huset och klart lyx att kunna vara borta vintern, sen ströjobba lite.

    Är inte heller på det klara med hur vi vill göra, men är nog också inne på att ha en plats med mer saker, där man kan vila ut.
    Efter läst lite om nomader nu har jag förstått en del kallar det base:)

    Tycker ni är modiga som vågar testa på olika sätt, vänder och vrider på saker.
    Är ju enda sättet och få reda på – egentligen – vad man trivs med. Visst, man kan spekulera massa, läsa på, leva sig in i saker, men blir aldrig samma sak ändå som att faktiskt testa. Sen är det okej också att ändra sig 222 ggr ( även om omgivningen kan tycka det är jobbigt, haha), jag ändrar mig nog 2-3 ggr i veckan hur jag tror jag/vi vill ha vårt liv:)… Min stackars partner får höra nya planer stup i kvarten:)

    Lycka till och testa på:) Skriv gärna fler inlägg hur det går.

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén