Att en vecka är för lite tid för att hinna utforska en ö har vi konstaterat tidigare. Under vår första vecka på Koh Samui hann vi bara med det som man som turist här ”måste” göra, dvs. ett besök till Big Buddha och Wat Plai Laem, något som vi berättat om tidigareNär det nu blev ytterligare 12 dagar på ön såg vi till att hinna utforska lite mer av den. Det finns massor av utfärder man kan köpa in sig på och ett antal platser dit många turister lockas. Avstånden är inte större än att man kan beta av dem under en paketresa på en dag. Men för den som tycker om att välja sin egen väg och sätta sitt eget tempo finns det andra sätt att se Koh Samui.

Lättast tar man sig runt på motorcykel. På de flesta uthyrningsställen kostar det 200 bath per dag, ca 50kr, att hyra en 125 kubikare, och hyr man många dagar kan man deala ner priset något. Många uthyrningsställen vill ha ditt pass som deposition, något som man ska vara restriktiv till att gå med på. Frågar man runt lite finns det dock ställen där man enbart behöver lämna en kopia på sitt pass som deposition. När man väl betalt hyran kostar det nästan ingenting att köra. Vi har kört runt på en tankning för 100 bath i 12 dagar nu.Ett av målen för en dagsutflykt vi gjort var Lamai Beach, ett område på öns östkust som är mycket uppskattat av turister. Det är inte lika stort som Chaweng Beach och sägs locka en målgrupp som vill ta det lite lugnare på sin semester. Hit kan man ta sig från vår del av ön, den blåa pricken på kartan, via en relativt stor och vältrafikerad väg som går runt ön. Man kan även välja en betydligt mindre väg genom djungeln och bergen genom öns inland. Vi valde förstås det senare alternativet. Det var skönt att puttra runt i makligt tempo och njuta av naturen och kunna göra en avstickare här och där när vi blev nyfikna på något. Ju längre inåt ön vi kom desto brantare gick backarna uppåt.

När vi kom runt en krök möttes vi av en scen man hoppas inte ska uppstå men som tyvärr är alltför vanlig här; en olycksplats. Två killar på marken, en kraschad motorcykel, ambulans och räddningspersonal. Eftersom de redan fått hjälp åkte vi förbi och vidare uppåt, med en ganska skärrad och skakig Anna som höll hårt i Rikard framför. Det finns flera anledningar till att olyckor som involverar turister är vanliga. En är övermod, att många överskattar sin förmåga att köra och inte är tillräckligt uppmärksamma eller helt enkelt kör för fort. En annan är att det är vänstertrafik här, något som många inte är vana vid. Ytterligare en orsak är att många kör efter att de druckit alkohol. Lägg därtill att vägarna inte alltid är i bästa skick och att det ofta ligger ett lager sand på dem, och statistiken känns inte helt orimlig.

På öns högsta punkt fick vi njuta av utsikten och jag fick lugna ner mig lite innan det var dags för nästa nervkittlande äventyr, att ta oss ner för alla branta nedförsbackar på väg mot kusten. Jag stannar med att säga att jag var glad när vi parkerade väl framme i Lamai. Precis som på många turistorter ligger hotellen tätt längsmed stranden, men det går att ta sig ner till vattnet på flera ställen. För oss som är vana med den mindre Bo Phut-stranden kändes den här stor och mycket turistig. Försäljarna gick i strid ström fram och tillbaka och ville kränga sina varor. Sanden var fin och vi slog oss ner en stund i solen efter att ha svalkat oss i de höga
vågorna.

Efter en lunch i skuggan på en trevlig strandrestaurang hoppade vi upp på motorcykeln igen och fortsatte på ringleden längsmed kusten söderut. Nästa mål var ett av alla de vattenfall som finns här. Vi valde Na Muang 1, den röda pricken mitt på kartan. Som på alla ställen som lockar turister finns det försäljning av diverse prylar även här och tillgång till mat och dryck. Att parkera sin motorcykel kostade 20 bath, men att besöka vattenfallet var gratis. Na Muang 1 har ett fall på 18 meter ner i en naturlig pool med kallt vatten. Det är lite knepigt att ta sig i vattnet, men väl i är det en härlig upplevelse. Framför allt att sitta på klippkanten och känna styrkan i vattnet när det forsar ner längsmed bergväggen. Vill man kan man fortsätta in i djungeln till fots ca 30 minuter för att ta sig till det lite mindre Na Muang 2.

Vattenfallet var uppfriskande och härligt. En mindre trevlig del av upplevelsen var Namuang Safari Park som ligger i anslutning till vattenfallen. Det var ett praktexempel på hur elefanter misshandlas och far illa. De elefanter som när vi kom dit inte var ute och bar turister på sina ryggar stod kedjade i små inhägnader och gungande fram och tillbaka på ett sätt som vi vet betyder att de är oroliga och inte mår bra. Vi önskar och hoppas att fler turister blir medvetna om vilken typ av verksamhet man bör stödja genom ett besök och vilken man bör undvika.

Vi fortsatte vår resa längsmed ringleden runt ön. På västkusten passerade vi Nathon som ses som öns huvudstad. Här är turismen inte lika utbredd, det här är en stad där lokalbefolkningen lever och bor. Här finns även en pir med båttrafik till och från ön. Är man en sucker för solnedgångar är det här platsen av befinna sig på. Vi stannade dock inte till utan puttrade vidare, rundade öns nordvästra hörn och följde hela norra kuststräckan tillbaka hem igen. All in all var det en bra dag med massor av intryck, känslomässiga berg-och-dalbanor och härliga bad.

En del av dagen dokumenterade vi och har klippt ihop till en liten film.

Dela gärna vårt inlägg: