När man reser till Thailand så behöver man ett visum. Många som åker hit på semester behöver inte  tänka så mycket på det om man inte planerar att vara i landet mer än 30 dagar per inresetillfälle, eftersom svenskar (och flera andra nationaliteter) får ett 30-dagarsvisum vid inresa. Om man som vi vill kunna stanna längre än så måste man ansöka om något av alla de olika typer av visum som finns att tillgå. Det är lite av en djungel och det gäller att läsa på för att ta reda på vilken typ som passar ens syfte bäst. Man kan till exempel få visum för att arbeta, för att starta företag eller av familjeskäl, dvs att man gifter sig med en thailändare. Inget av dessa passade förstås oss. För den som bara vill semestra i landet under en lite längre tid finns flera valmöjligheter.

Först vill vi klargöra att regler för visum ständigt förändras och för att vara säker på vad som gäller och vilket visum som passar bäst är det absolut bästa att läsa på relativt nära en planerad resa. Det vi skriver om här gäller nu, men informationen är inte heltäckande. På Royal Thai Embassy Stockholm finns mer information.

Turistvisum är den klart vanligaste typen av visum och  det finns ett par olika varianter. Man kan ansöka om att man vill ha möjlighet att resa in i landet en gång under visumperioden eller flera gånger (single entry or multiple entry). Enklast och billigast om resan inte sträcker sig över mer än 90 dagar är att ansöka om ett single entry visum för 60 dagar på Thailands ambassad i Stockholm (eller konsulatet i Göteborg) till en kostnad av 300 sek. Från datum när visumet är utfärdat har man 3 månader på sig att resa in i landet och det är då de 60 dagarna börjar ticka. Detta visum kan sen förlängas med ytterligare 30 dagar på plats genom att man besöker en immigrations office i Thailand, och det gjorde vi härom dagen.

Här på Koh Samui finns ett immigrations office som är välbesökt, då det inte bara ska ta hand om alla som lever mer eller mindre tillfälligt just här, utan även alla som befinner sig på de närliggande öarna Koh Phangan och Koh Tao. Kontoret öppnar 8.30 på morgonen och vi hade läst att det var lång kö långt innan dess och att mer eller mindre kaos bröt ut när dörrarna öppnades. Det gällde alltså att vara där i ottan och ha alla papper i ordning med sig. Det som krävs, förutom passet förstås, är en kopia av passet, en kopia av det befintliga visumet samt det ifyllda inresekortet, en ifylld blankett för ansökan om förlängning samt ett nytaget foto. Och så 1900 Bath (ca 500 sek) i kontanter. Det är alltså dyrare att få förlängningen än det initiala visumet.

Våra initiala 60 dagar löper ut den 5 mars och vi behöver hela förlängningsperioden, då vår totala tid i landet är 89 dagar. När vi pratat med andra som förlängt sina visum har vi fått olika information, där några sa att de nya 30 dagarna börjar räknas från det att man fått dem godkända och andra sa att om man hade tur kunde man ansöka om förlängningen i förväg. Vi har bokat en resa till Koh Phangan några dagar, och därefter skulle vi behöva uppsöka ett immigration kontor. Tittar man i kalendern skulle vi ha två dagar på oss men en av dem är en söndag och då är det stängt, vilket innebär att vi egentligen bara hade en dag att spela på och då hoppas att det inte var så lång kö att våra ärenden inte skulle hinna behandlas.

För att preppa lite tog vi motorcykeln till immigrations office, inte alltför långt ifrån där vi bor, tidigare i veckan. Vi tog med pass och pengar för säkerhets skull, men tänkte framförallt se till att vi fyllde i blanketterna, kopierade nödvändiga dokument och tog foto, så att vi skulle vara redo och laddade till tänderna den dagen det gällde. Men de som arbetade där för att hjälpa till med just dessa förberedelser sa att förlängningen tog vid där de initiala dagarna tog slut, vilket gjorde att vi inte behövde vänta med ansökan. Det var sen förmiddag när vi lämnade in alla våra handlingar och vi blev mycket positivt överraskade när vi fick höra att vi kunde räkna med att våra ärenden hade behandlats innan lunchuppehållet klockan 12. Ganska precis en timme senare ropades våra nummer upp och allt var klart. Väldigt mycket smidigare än vi hört och räknat med och otroligt skönt att slippa tänka på det mer under resten av vår resa!

Vill man kunna stanna längre än 90 dagar i landet är ett turistvisum med multiple entry ett alternativ. Det gäller i 6 månader från dagen det utfärdas och gäller obegränsat antal inresor under den perioden. Dock får ingen vistelse i landet vara längre än 60 dagar, därefter måste man lämna landet och resa in igen och då få en ny inresestämpel i passet, alternativt göra en förlängning på 30 dagar så som vi gjorde nu. För detta, som kallas för ”visa runs”, har en hel industri skapats. Många reser över gränsen till Laos eller Vietnam från norra Thailand, eller tar sig till till Kambodja eller Malaysia om man befinner sig längre söderut, för att sen åka raka vägen tillbaka igen. Visa runs kan man även göra om man har ett single entry visum som löper ut. Då besöker man thailändska ambassaden i det land man hoppar ut till och ansöker om ett nytt visum på samma sätt som man initialt gjorde på ambassaden i Stockholm.

Studentvisum är populärt på grund av att man då får 90 dagar i stöten och visumet kan förlängas utan att man måste lämna landet. För att få ett studentvisum krävs det att man kan visa att man är inskriven på en godkänd högskola/universitet i Thailand. Många har genom åren skrivit in sig på universitet för att läsa Thai och på det sättet kunnat vistas länge i landet. Men på senare tid har myndigheterna börjat ifrågasätta detta och faktiskt krävt att man kan uppvisa i alla fall ett visst mått av kunskaper i thailändska språket efter några terminers studier. Detta har föranlett att många expats numer övergivit sina, mer eller mindre seriösa, thaistudier och istället skriver in sig på självförsvarskurser. Dessa har ”obligatorisk” närvaro, men hur aktiv man väljer att vara är upp till var och en. Det är inte så stor risk att någon kommer att utmana dig till fight för att visa vad du lärt dig på dessa kurser, på samma sätt som nu börjat göras med språkstudier.

Ett annat typ av visum är pensionärsvisum, early retirement visa. Det är här ett långtidsvisum som gör att man kan stanna i landet i ett år. Det kan förlängas varje år utan att man behöver lämna landet. Var 90:e dag måste man rapportera sin adress till ett immigrations office. Ett pensionärsvisum kan man få från att man fyller 50 år och man måste kunna visa upp att man har en viss summa pengar på ett thailändskt bankkonto och en månatlig inkomst av en viss storlek. Vi har några år kvar innan vi kan ansöka om den här typen av visum, men visst skulle det vara bekvämt att ha det. Vi får se hur reglerna ser ut när vi väl är där. I dag är vi i alla fall glada för att det löste sig så smidigt för oss den här gången!

 

 

Dela gärna vårt inlägg: