På den senaste tiden har det varit en hel del skriverier kring ”de pensionerade sig vid 30” eller ”det går ej att pensionera sig vid 34” och liknande. Den 12 februari publicerades en av de märkligaste artiklarna på placera.nu och i helgen var det två artiklar på SvD och SvD artiklarna var baserade på en artikel i en norsk tidning. En känd bloggare och författare, som jag normalt uppskattar att läsa, skrev ett, i mina ögon, ganska märkligt inlägg kring detta som saknade en hel del information och det var många som kommenterade detta på Twitter.

”Miljonär innan 30” som är ekonomiskt fri och lever detta liv svarade i en bloggpost.

I placera.nu-artikeln räknade de först på att pengarna skulle stå på ett bankkonto utan någon ränta, hur många väljer att göra så? Sedan tittade de på 3,5% i avkastning, vilket är ganska defensivt räknat… och då tyckte författaren att problemet var att man fick lite i pension.

Bloggaren utgick ifrån att paret spenderade 13,5% av kapitalet varje år……

Jag har ej kunnat läsa hela SvD artiklarna eftersom jag inte har digitalt abonnemang men i uppföljningsartikeln så är det någon professor som sa ”alla kan inte vara på stranden”.

Nej, alla kan inte vara på stranden, för att bli ekonomiskt fri krävs det ändrade vanor, diciplin, hårt arbete och tålamod. Dessa textförfattare verkar inte ens brytt sig om att läsa på och göra research och borde därmed ej klara av det.

En del twittrare behöver leva på 50 000 sek i månaden och köpa en ”vettig” bostad för tvåsiffrigt antal miljoner och då går det troligtvis inte heller, alternativt måste man tjäna VÄLDIGT mycket pengar.

Jag har tidigare skrivit en bloggpost kring hur man skulle kunna bli ekonomiskt fri.

Jag håller helt med om att man kan ej ta ut 13,5% det kommer ej att vara hållbart men de flesta som antingen drömmer om eller lever som ekonomiskt fria brukar räkna på mellan 3-5%, det vanligaste är nog 4% men en del är lite defensivare eller offensivare. Vid ett flertal undersökningar har 4% nästan alltid fungerat, man får typ ha maximal otur i timingen (tror det var 2 gånger sedan 1921 enligt någon av undersökningarna) som det ej har fungerat.

Många andra väljer att leva på utdelningarna och säljer ej av aktier, visst om det blir en riktig kris kommer vissa bolag sänka eller kanske t.o.m. ta bort utdelning men om man har en buffert och diverserad portfölj bör man klara sig ganska bra.

I Sverige har de flesta dessutom någon form av pension, fastän den blir ganska låg om man går i pension tidigt (hur det ser ut om 30 år vet vi inte).

I artikeln om det norska paret stod det även att de jobbade som frilansare några timmar per dag, gör man det eller är beredd att jobba vid behov samt är lite flexibel med uttag så klarar man sig såklart lättare. Eller alternativt bosätter sig i ett billigt land.

I exemplet som jag beskrev i min andra bloggpost visade jag hur man skulle kunna få ca 10 000-15 000 sek/mån. Om man är lite minimalistisk så klarar man sig på många platser i Sverige på det men då blir det ej mycket krogbesök och senaste designen på köket i en innerstadsbostadsrätt i Stockholm. Vill man har mer pengar per månad eller mer säkerhetsmarginal så får man spara och jobba lite till.

Vi har ju även skrivit ett inlägg om våra kostnader här i Thailand, vi spenderade knappa 14 000 sek på två personer när vi ”överbetalade” för en lägenhet och åt på restaurang två gånger om dagen….. så visst går det.

Personligen tycker jag att det är bra om det är många som inte tror att det går, då kan de leva i ekorrhjulet och köpa en massa tjänster och saker ifrån de företag som vi äger aktier i, så de tjänar mer pengar och stiger i värde och kan dela ut mer.

Dela gärna vårt inlägg: