Informationstext om att korttidshyra inte är tillåtet och att brott mot detta kan resultera i både fängelsestraff och böter.

Airbnb har spridit sig som en löpeld över världen och via tjänsten kan man hyra eller hyra ut boenden i närmare 200 länder. Så även i Thailand. Den lägenhet där vi bott nu i drygt 5 veckor har vi hyrt via Airbnb och likaså den lägenhet som vi idag flyttat till och kommer att bo i i en vecka. (Vi återkommer med en lägenhetsvisning). Enkelhelheten i att hyra på detta sätt har naturligtvis i viss mån påverkat hotellindustrin, framförallt när det gäller korttidsvistelser. Det gillas inte i Thailand, där alla arbetstillfällen som hotellindustrin skapar välkomnas. Vi har hört att man ska prata ganska tyst om att man hyr på det sättet och tänkte att det kan vara bra att reda ut vad som egentligen gäller. Det visade sig vara lättare sagt än gjort då det är lite som vanligt med de nya ”digitala tjänsterna”, det är en gråzon, de går lite mellan lagar och regleringar. Som vi förstår det kan man känna sig trygg om man hyr mer än 30 dagar. Det räknas inte som korttidshyra och är helt lagligt. Hyr man kortare period än så är det två olika lagar som styr. Den första är the Hotel Act. Man kan tolka den som att privatpersoner som hyr ut sina boenden under korta perioder är hotell som opererar illegalt, och för att komma förbi det måste man registrera sitt hem som hotellverksamhet och få en licens. Phuket Provincial Land Office har, med hänvisning till det, gått ut med en formell varning till fastighetsägare om att det är förbjudet att hyra ut kortare period än 30 dagar.

Den andra lagen som styr detta är the Condo Act, vilken innebär att varje specifik bostadsförening kan bestämma vad som gäller just där. Om en förening inte accepterar korttidsuthyrning ska det klart framgå i bostadsrättsföreningens regler och de hänvisar ofta till the Hotel Act, även om de egentligen inte kan det rent juridiskt. Vi har inte hittat någon information om att man som gäst kan råka illa ut om man hyr bostad på det här sättet. Som hyresvärd, om man bryter mot dessa regler, kan man dock få upp till ett års fängelse och/eller 20000 bath (ca 5000kr) i böter.

Det finns även en lag som säger att alla som huserar utlänningar, oavsett om det är ett hotell eller inte, måste registrera dem vid immigration departement. När man checkar in på hotell tar de alltid en kopia på passet och visumet vilket registreras dels för att hålla koll på att man inte stannar i landet längre än man får men också för att staten ska kunna samla in data om turismen i landet, och det behöver alltså även airbnb-värdar göra inom 24 timmar efter inflytt. Om det inte görs kan värden bli bötfälld, och ansvaret är deras. Om man å andra sidan ska stanna i landet såpass länge att man måste besöka ”immigrations” för att förlänga sitt visum, alternativt göra en ”visa run” och det då uppdagas att man inte varit registrerad som boende någonstans, kan man själv få problem. Man bör alltså säkerställa av värden göra sitt jobb.

På dCondo sign som vi lämnade idag har vi hyrt längre än 30 dagar, men under tiden som vi varit där har vi sett många människor komma och gå på betydligt kortare perioder än så, detta trots att det i varje byggnad sitter skyltar som den på bilden ovan. Vi tolkar det som att det finns någon form av tyst överenskommelse som går ut på att alla sticker huvudet i sanden och att man helt enkelt låter bli att prata om hur och hur länge man hyr. Men som jag skrev ovan trycker man på för att förhindra Airbnb på Phuket och i takt med att fler och fler hyr/hyr ut via tjänsten kan det bli så att lagen kommer att efterföljas mer strikt framöver.

Dela gärna vårt inlägg: