Möte med Jason Fieber a.k.a. mrfreeat33

Jag halkade in på bloggen Dividend Mantra för ca 5-6 år sedan och började läsa. Bloggen var en av de första som var inriktad mot aktieinvestering med stigande utdelningar och vilken effekt det kan få på investeringarna. Bloggen drevs av Jason Fieber (@JasonFieber), en kille som kom från en tragisk uppväxt med en pappa som lämnade familjen när Jason var 8 år och en mamma som var missbrukare. Han var även utsatt för mobbing. (Mer om Jasons historia och uppväxt hittar du här). Jason fick sparken ifrån sitt jobb 2009, i sviterna av subprimekrisen och insåg två saker; för det första att han nu vid 27 års ålder hade mindre (net worth) än när han var nyfödd eftersom han var skuldsatt, och för det andra att det är sårbart att vara beroende av en arbetsgivare.

Jason bestämde sig för att designa ett liv där han inte skulle vara beroende av en arbetsgivare. Han började läsa på kring ekonomi och att investera i aktier med stigande utdelningar. För att nå sitt mål levde han väldigt sparsamt, bland annat åkte han buss till sitt jobb på en bilfirma. Han gjorde även ett test med att äta ramennudlar till lunch varje dag under ett år (!).

I takt med att portföljen ökade letade Jason efter en blogg som handlade om hans intresse men hittade ingen. Han beslutade sig för att själv skriva om det han ville läsa. Bloggen, Dividend Mantra, var den första i sitt slag.  Då Jason är en duktig skribent växte den och blev väldigt stor, och helt plötsligt var det mer än ett heltidsjobb att skapa innehåll, besvara e-post och frågor mm så Jason sålde bloggen och tog en paus.

Efter något år kom lusten att skriva tillbaka och Jason skapade en ny blogg, mrfreeat33.com. Det var i samband med att han nått sitt mål med att bli ekonomiskt fri, d.v.s. inte vara tvingad att jobba för någon annan vid 33 år ålder. Jason nådde detta mål utan att ha en fantasilön, genom målmedvetenhet och genom att gå utanför de amerikanska normerna.

Jag har även följt den bloggen en hel del och när jag läste att Jason skulle flytta till Chiang Mai samtidigt som vi höll på att planera vår resa så skrev jag någon kommentar i stil med ”vad kul, vi kommer också spendera en del tid i Chiang Mai i vinter” och fick svaret ”härligt, kontakta mig när ni är på plats så ses vi över en kaffe”.

Igår träffades vi på ett café i Nimmanområdet där Jason brukar arbeta ca 3 timmar om dagen. Arbeta? frågar du. Var han inte ekonomiskt fri? Jason gör stor skillnad på att arbeta (work) och jobba (job). Arbeta gör man för att skapa ett värde, för att det är en passion eller liknande, inte för att det nödvändigtvis ska generera pengar.   Jobba gör man för någon annan, för att få in pengar och någon annan styr styr över din tid. Vi diskuterade denna uppdelning och enades om att det kan finnas många jobb som är värdeskapande, men så länge du gör dem för att du måste ha inkomsten för att driva runt ditt liv så anser han fortfarande att det är ett jobb.

Idag brukar Jason ägna ca 3-4 timmar om dagen åt att läsa, göra research och skriva artiklar om det han är bra på. Ibland coachar han också andra som vill förändra sitt liv och skapa förutsättningar för ekonomisk frihet. Jason beskriver sig själv som introvert men vi möttes av en väldigt utåtriktad och energisk person som verkade lycklig och tillfreds.

Vi pratade en hel del om investeringar, vad som skapar lycka, livet som fri samt livet i Chiang Mai och Thailand förstås. Jason citerade ofta investeringsgiganter som Warren Buffet, Charlie Munger, Peter Lynch men även Theodore Roosevelt. Roosevelt lär har sagt ”comparison is the thief of joy” d.v.s. att jämförelser stjäl lycka. Citat syftar till att vi jämför oss  alltid ”uppåt”, d.v.s. mot personer som har det bättre än oss själva och därför blir vi aldrig lyckliga. Det finns ju alltid någon som har mer pengar, nyare eller dyrare bil, klocka osv. Om vi däremot skulle vida perspektiven skulle vi inse att vi är lyckligt lottade jämfört med många andra.

I USA och västvärlden drivs många av pengar och statussymboler. Det finns även många som är irriterade på ” the 1%” d.v.s. den rikaste procenten i USA för att de tjänar mest pengar och har det så bra. Ser vi på en global nivå så räcker det med att, enligt Jason, tjäna $30 000/år d.v.s. runt 250 000 sek/år så tillhör man topp 1% i världen, tänk vad bra vi har det. Hans budskap är tydligt; är vi mer nöjda så blir vi lyckligare. Försök att inte alltid jaga eller jämföra med de som har de bättre än vad du själv.

Det gäller att fundera på och komma fram till vad som gör en lycklig och sedan försöka skapa ett liv som innebär mer/mycket av det. Jason berättar att han är en minimalist, fysiska saker gör inte honom lycklig. När han flyttade till Chiang Mai hade han med sig alla sina fysiska saker och de rymdes i två inte alltför stora väskor. Under samtalet så verkar det som gör Jason mest lycklig vara att vara fri, att inte behöva vakna av en väckarklocka och att vara där det är ett varmt klimat. Kyla fick han nog av under uppväxten i Michigan.

Vi kan inte annat än att hålla med om att det är faktorer som gör även oss lyckliga. Framför allt Anna som inte gillar vinter alls, men även jag, har medvetet valt just Chiang Mai på grund av det behagliga klimatet. Och vi mår oförskämt bra av att inte väckas av ett alarm klockan 06, utan att kunna vakna när vi är utsövda. Det var ett trevligt möte och efter ca 2,5 timmar var vi tvungna att avbryta för jag och Anna skulle iväg till en annan meet up, men vi pratade om att fortsätta konversationen över en middag eller liknande någon dag.

Vad gör dig lycklig? Och hur jobbar du för att uppnå det? Skriv gärna i kommentarsfältet.

 

Dela gärna vårt inlägg:

Föregående

Vårt boende i Chiang Mai

Nästa

Från shopaholic till att spara 50% av nettoinkomsten – är det möjligt?

2 kommentarer

  1. Inspirerande läsning! Lycka för mig är att umgås med familj och vänner. Ett jobb stjäl inte bara tid från att umgås med de man älskar, utan tvingar en dessutom att umgås med människor som man kanske älskar lite mindre av olika anledningar ?.

    Mvh Ekorren

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén