Klockan ringde tidigt i morse och vi blev upplockade av en minibuss. Vi åkte längs med vindlande vägar norrut genom landet. Det var backigt och kurvigt och ibland gick det i snabbaste laget för att jag skulle vara helt bekväm. Första stoppet på resan var några heta källor. I det här området har det tidigare förekommit vulkanisk aktivitet. Det var länge sedan, men värmen från marken gör sig påmind genom ett antal heta källor där vattnet är mellan 40 och 90 grader. I de lite svalare går det bra att försiktigt sätta ner fötterna, men de varmare bör man undvika. De används till matlagning.

Vi åkte vidare genom landsbygd och förorter. Strax utanför Chiang Rai ligger Wat Rong Khun, eller The White Temple som det är mer känt som för turister. I slutet av 1900-talet var templet mycket nedgånget och några pengar för att restaurera det fanns inte. Den (för thailändarna) kände konstnären Chalermchai Kositpipat som är född i Chiang Rai beslutade sig för att köpa, helt designa om och bygga templet så som det ser ut idag. Dess vita färg ska symbolisera Buddhas renhet och de många små glasbitar som satts fast i färgen symboliserar hans visdom. Interiören skiljer sig även den från mängden av tempel. Nog finns det en Buddha-staty där som troende besökare tillber, men det finns även en stor vägg där konstnären målat ett gäng superhjältar så som stålmannen, Batman och Spindelmannen, och andra som (i alla fall i mina ögon) inte helt passar in i den kategorin, så som Elvis och Michael Jackson.

Resan fortsatte upp till The Golden Triangle. Området i bergen där Myanmar, Laos och Thailand möts har varit ett av världens mest produktiva gällande att odla vallmo och framställa opium. Handel med opium var förbjudet i alla tre länder, men i Mekongfloden som utgör gräns mellan dem ligger en liten ö. Ön tillhör inte något land, har inga lagar att följa och var därför perfekt som handelsplats. Då de tre ländernas valutor inte var kompatibla användes guld som betalningsmedel, därav kallas området den gyllene triangeln.
Bakom oss på bilden har vi Myanmar till vänster och Laos till höger. Vi tog en båttur på Mekongfloden och spenderade en stund i land i Laos. Det var dock riktigt beklämmande. Små barn som såg allt annat än välmående ut gick runt och tiggde och på kajen hade man ett par små apor med kedjor runt halsen. Inte okej något av det.

Rundturen avslutades med ett besök hos ett av de sju bergsfolk som lever i trakten. Tidigare levde dessa stammar på opiumhandeln. Nu är turismen en inkomstkälla och det pågår även utvecklingsprojekt för att utbilda befolkningen i moderna och miljövänliga jordbrukstekniker. De är oerhört stor skillnad på hur de lever, i hus byggda med bambuväggar och med jordgolv, jämfört med de som bor i städerna runt omkring.
Vi var glada när vi sent omsider var hemma igen, för tro det eller ej så har vi (läs jag och faktiskt Rikard också lite) frusit nästan hela dagen. Vi lämnade ett varmt Chiang Mai i klänning respektive shorts och t-shirt, men i Chiang Rai och uppe vid gränsen var det ca 16 grader, blåsigt och regn i luften. Vi hoppas på en varmare dag imorgon!
/Anna

Dela gärna vårt inlägg: